Skadade axeln i Queenstown när jag prövade downhillcykel så har upplevt många av NZs olika sidor, bra som dåliga, axeln är OK och är ordinerad vila i ca 4 veckor, vilket är knappt två veckor till.
Befinner mig just nuni Little river, ett litet samhälle med trevligt folk! Jobbar för mat och uppehälle, utmärkt för att ge lite vila till axeln och spara en peng.
Har lite svårt att bestämma mig för var jag ska ta vägen efter drtta, har så många goda minnen från ställen att man vill tillbaka dit, men får nog vänta till nästa gång... Nya äventyr väntar!
Bilderna är tyvärr helt oredigerade och om de ser för jävliga ut på datorn så hojta till!
Mirror lakes, fjordland.
Keafågel
Mt cook
Milford sound, standardväder här...
Asiatiska stereotypen känns korrekt....
Solnedgång lake wanaka
Belgare i farten...
Lake wanaka
Nedan: blue pools
Belgare i farten igen...
Lake Matheson
Flasknosdelfin på västkusten
Utsikt från Alex Knob...
Separation point, Abel Tasman
Dansk i Abel Tasman
Hoppas alla har det gött hemma i kylan!
Hej alla glada! Tänkte vara snäll och göra en uppdatering om vad som händer här nere på andra sidan av det lilla blå klotet vi bor på. Har vart här i drygt 2 veckor nu och har hunnit med massvis med skoj, har dansat haka med maoris, sett lysmaskar i grottor, sett en skorsten som gör moln, liftat, fiskat, bränt mig, blivit blöt och är helt tagen av den helt fantastiska omgivningen överallt!
Är just nu i norra änden av sydön vid en nationalpark kallad Abel Tasman efter en gammal gubbe som kom hit med sin båt och nästan blev uppäten av urinvånarna. Det här stället är verkligen min bild av paradiset... Vita stränder, klart vatten och en helt makalös natur runtom.
Ska imorgon påbörja en 3 dagarstur i parken så lovar att dela med mig av en del bilder efter det. Får sällskap av en danskjävel så ska vara på min vakt!
I övrigt kan jag inte göra annat än rekommendera https://Www.straytravel.com har på 2 veckor träffat 1000000 grymma människor och det är lika sorgligt varje gång jag hoppar av bussen och troligtvis aldrig ser dem igen.
Vi hörs igen om några dagar, tills dess får ni hålla till godo med denna bilden https://www.instagram.com/p/-4uFF3gjZr/
Som titeln säger så var jag i helgen på besök hos Göran Winblad i Bergen, Norge.
Nu har inte jag vart i alla städer, men jag skulle gissa att det är en av de absolut finaste städerna i världen.
Inte så att själva staden var så speciell men tillsammans med de omgivande fjälltopparna så är det en otroligt vacker scen att beskåda.
Började med att Göran tog med mig ut på orienteringsträning i Åstveitskogen, inget som jag kan rekommendera turister att göra i Bergen tyvärr. De kommande dagarna så var vi upp på 3 populära ställen att gå på tur till, dock inte på det klassiska turviset utan löpandes.
Först upp på Fløyen, backintervaller 5x3 min, inte ofta man kan köra backintervaller där man inte behöver gå ned till botten av backen igen för att starta utan bara att köra på uppför.
Lördagen spenderades sedan på tur till Ulriken och Vidden, helt galet vilka vyer man bjöds på! se själva:
Göran klippte även ihop en film ifrån dagen på Ulriken.
Sista dagen så tog vi oss (smått bakis) upp via Stoltzekleiven opp, världens brantaste löplopp med 300 höjdmeter fördelat på ca 900 meter i terrängen. Banrekordet ligger på 8.06 vilket kändes helt galet avlägset i söndags då jag provade ta mig upp för första gången på ca 12.30... Som Göran sade innan att man vet inte vad mjölksyra är innan man sprungit uppför stoltzen...
Tack Göran för en grym helg och ser verkligen fram emot flera äventyr!
Ja då har ännu ett år passerat och man börjar bli gammal och skäggig, i övrigt känner jag mig som vanligt.
Dagen spenderades som vilken annan vardag som helst förutom att jag fick besök av några vänner, det kändes väldigt bra att se att det finns snälla människor som bryr sig där ute! Tack så mycket!
Helgen däremot spenderades i Ockelbo med ett härligt gäng, fina träningar arrangerade av Fredrik, får ta och anordna en liknande helg här hemma lite senare mot våren.
Har börjat komma igång ännu en gång med träningen efter många sjukdagar över julledigheten, har ofta problem med att när jag väl blir förkyld så sitter det i alldeles för länge. Började dock lite lugnare med träningen denna gången och ökar succesivt istället för att gå ut för hårt och bli sjuk igen. Dessa dagar har jag dessutom Göran Winblad att träna med när han är på hemmaplan och tillfälligt mellan utbildning och jobb.
Har blivit ett par fina skidpass med lite fartlekar.
Nu till helgen så har jag lovat att upprätthålla Hälsinglands Multisports heder genom att delta i Rättviks Vinter Triathlon om det finns is, annars blir det snöskoracet som jag körde ifjol och har mardrömmar ifrån än idag.
Hörs!
Hejsan alla monsterdiggare!
Nu har 2014 tagit slut och 2015 precis börjat och jag tänkte ge mig på ett försök att summera året som gått och vad jag hoppas på av 2015.
Helst av allt så skulle jag vilja sopa åter 2014 under mattan och glömma att det någonsin hänt, men det är bättre att ta till sig av sina misstag och göra något bra av det hela.
Jag har slutat skolan, jag har fått ett jobb fram till sommaren 2015 och allt som hände i början av sommaren när jag bestämde mig för att göra en förändring i mitt liv så fick jag mig en hel del att fundera på.
Tyvärr så var mitt psyke inte tillräckligt starkt för att klura ut hur fan det funkar att leva såhär och vad jag vill göra i framtiden utan att ofrivilligt stöta bort folk som jag älskar.
Att gå ifrån att bara ha roligt vid datorn och hela tiden ha kontakt med folk till att jobba och på riktigt försöka ta sig framåt i livet blev en ensam historia, även om man hela tiden har folk runt sig så känner man sig ändå ensam när man har känslan av att inte ha någon mening alls med livet.
Min tröst i livet just nu är att man får försöka göra det bästa man kan av vardagarna och sen är det helgerna som gäller för att göra roligare saker, så får det vara när man har fasta tider på jobbet. Bara en sån simpel sak är en sak som man kan glömma bort när man är vilse. Denna simpla sak gjorde mig så glad när jag åkte hem ifrån jobbet igår kväll. It's the small things in life.
Tittade precis på svt-sports årskrönika och när man kommer till paralympics-delen och ser den glädje som de individerna visar så får man ändå känslan av att okej då, man har det inte så jävla tokigt och kan de vara så glada, så borde det inte vara några problem för mig heller. Man får helt enkelt försöka vara glad för det man har, alternativet är att man inte finns alls så det gäller att uppskatta de små sakerna. Alla kan inte vara storslagna hela tiden.
Idrottsmässigt så hade inte 2014 några speciella resultat att bjuda på men jag minns med glädje tillbaka på en del Tävlingar, detta året framför allt de nya sporterna jag provade på, Triathlon och Swimrun. Jag hoppas däremot mer på 2015 när det gäller idrottsliga resultat, har inte riktigt bestämt vad det blir för speciella tävlingar utanför orienteringen men det ska bli ruskigt roligt att göra en riktigt hård utmaning.
Får avsluta med ett citat som satt sig på hjärnan.
"Just because someone stumbles and looses their way, doesn't mean they're lost forever. Sometimes we all need a little help"
Då var ännu en helg av orientering till ända, ruskigt bra träningar av Albin. Dock blev det lite för mycket för min kropp då den efter 2h 33min fin OL på lördagsmorgonen sade ifrån och bl.a högra hälsenan strejkade.
Har därför kört lite alternativ träning i början av veckan i form av styrketräning och spinningcykel, ingen favoritträning direkt men på vintern är det ganska skönt att kunna träna inomhus. Kommer bli mer sådan träning dessutom nu när jag skaffat gymkort i stan.
Nu väntar dock en tur i skogen och Night trail run som Söderhamns OK arrangerar varje onsdagkväll på hällåsen. 5,5 km uppmärkt reflexbana och ska bli intressant att jämföra lite tider framöver under vintern, även om underlaget kommer att variera mycket.
Sedan väntar Höghammarträning där man får utmana Jesper Lysell på intervallerna och snacka lite skit, detta på torsdag. Sedan på fredag så har jag tänkt att prova på en grej och förhoppningsvis sätta ett svårslaget rekord på en utmaning som stollarna till multisportare här i kommunen har kommit på, något som de kallar för Söderhamns kanske dummaste tävling. Återkommer mer till det efter att jag genomfört passet!
Kom ihåg att livet ska vara roligt!
Peace!
Hej på er igen, har inte blivit så mycket skrivet då det hänt stora, jobbiga och krävande saker i mitt liv på sista tiden. Det som har hänt har dock hänt och att gå runt och oroa sig gör bara allt sämre, så jag har nu ställt in siktet framåt och nu är det fan dags att det blir en förändring på riktigt.
Alla har vi våra psykiska barriärer, under dessa månader som jag gått och grubblat och varit förtvivlad över saker som jag inte kan styra över så har jag ändå (tror jag) lärt mig vad jag behöver ändra på. Visst, dessa månader har vart skitjobbiga men utan dem så skulle jag stå kvar och slira i samma gamla hjulspår istället för att göra den förändring jag nu gör.
Dessa psykiska barriärer är något som jag tänker riva med ett brak, för att istället kunna fokusera på sådant jag tycker är viktigt, som t.ex vad jag ska göra i framtiden.
Planen just nu är att tack vare det jobb jag fått så kan jag bo och leva på egen hand samtidigt som jag kan lägga undan pengar för den resa jag tänker göra nästa höst. Just nu är det dock full fokus på att träna och göra en seriös satsning mot orienteringssäsongen 2015 samtidigt som jag jobbar full tid, inga problem för egen del då jag inte har så mycket annat att göra om dagarna än att just träna, äta, jobba och utveckla mitt psyke.
Resan kommer att bli av, var eller hur länge eller hur det är inte bestämt ännu, det tar jag i ett senare stadie.
Men nu ska jag sluta vara så jävla negativ här på bloggen och börja berätta lite om vad jag gör istället! Så till veckan så kommer det bli en annan stämning här på bloggen, men först träningshelg i Uppsala med sköna människor!
Peace!
Förra söndagen 26/10 var det tänkt att jag skulle ha sprungit mitt första ultralopp, Stenö ultra trail, drygt 50km i skogarna där jag har vuxit upp. Däremot tyckte kroppen min att det var läge att ha feber och vara sängliggande istället, så ultra-premiären får skjutas upp ett tag till...
Detta gav mig dock tid att fundera kring varför jag blev så upprörd över att jag inte kunde springa. Svaret som jag kom fram till kan kännas ganska givet men lätt att glömma bort ibland i en elitsatsning; för att jag tycker det är roligt såklart! Det är något som jag försöker komma ihåg hela tiden, livet ska vara roligt!
Jag har sedan jag skrev sist lyckats vända upp och ned på livet ganska rejält och just nu är enda vägen uppåt, visst kommer det nedlag, men det är bara en del av livet. Man måste prova sig fram, man kan aldrig veta vad som är rätt eller vad som kommer att fungera men vad fan gör det?
Det där med träningen då? Vad menar jag med det? Jo, precis som med allt annat så ska träningen vara rolig, det blir den på olika sätt för mig, som jag sagt tidigare så är jag ganska less på orientering just nu efter en lång och intensiv säsong. I och med det så tar jag en paus ifrån orienteringen och tränar annat som jag tycker är roligt istället, just nu är det styrketräning och simning. Jag har aldrig riktigt känt som så många andra att jag har ett mål att vinna VM guld eller liknande, visst är det roligare när det går bra på tävling eller träning men det viktigaste är att glädjen finns där! Ibland behöver man göra något annat ett tag för att hitta glädjen till sin idrott igen och då får man göra det. Kör man bara på för sakens skull är det lätt att glädjen försvinner.
Jag tänker i alla fall se till att ha roligt här i livet, visst, det finns saker man måste göra, men varför inte försöka ha roligt samtidigt?
Ja då har jag äntligen skaffat en hemsida! Detta för att dela med mig av tankar och idéer med er där ute, försöka hitta mig själv samt berätta om mina försök att ta mig själv till nya nivåer genom nya utmaningar i nya idrotter.
När jag nu bestämt mig för att hoppa av ännu en utbildning så tänker jag göra någonting bra av det för en gångs skull! Träning, jobb och sparande för att sedan runt oktober/november 2015 bege mig ut i världen tillsammans med min underbara flickvän Johanna för att jobba och upptäcka världen, vi börjar förmodligen med alperna.
Jag känner mig som Blibo Baggins, fast jag har ett år kvar till mitt adventure!
Mer om detta kommer garanterat att komma här på bloggen framöver! Men nu är det ju som så att orienteringssäsongen är över och jag tänkte försöka ge mig på att summera året.
Det började med vårsäsongen och ännu en gång så blev jag besviken på mig själv för att jag var så dåligt tränad, men så blir det om man förstör för sig själv varje vinter genom att spela spel istället för att träna och gå i skolan. Så vårsäsongen började väldigt dåligt men med våren så brukar även jag vakna ur min vinterdvala och börja träna igen, då vädret blir bättre, med längre och ljusare dagar. Så på 10-mila så samlade jag ändå ihop mig och gjorde ett helt okej lopp på min sistasträcka och vi slutade på en 33:e plats.
Sommarens träning blev sedan kantad av förkylningar, hela 5 veckor blev det totalt, inget Jukola, inget O-ringen, men tack vare diet, lite depression och vilja så lyckades jag ändå gå ner ca 10 kilo under sommaren för att just nu landa på ca 80kg.
Detta i kombination med att efter mina förkylningar i somras så har jag varit frisk, peppar peppar, så har höstsäsongen givit betydligt bättre resultat än vårsäsongen. Även om jag inte är nöjd med de resultat jag har gjort så måste jag se det utifrån mig själv, var jag egentligen står och hur mycket jag faktiskt har tränat.
Ett riktigt risigt lång-sm, ett riktigt roligt medel + stafett-sm med ändå okej lopp från min sida, samt ett tufft och utmanande 25-manna med tillhörande 25-mannakorten.