Träningstankar och sjukdagar

Förra söndagen 26/10 var det tänkt att jag skulle ha sprungit mitt första ultralopp, Stenö ultra trail, drygt 50km i skogarna där jag har vuxit upp. Däremot tyckte kroppen min att det var läge att ha feber och vara sängliggande istället, så ultra-premiären får skjutas upp ett tag till...

Detta gav mig dock tid att fundera kring varför jag blev så upprörd över att jag inte kunde springa. Svaret som jag kom fram till kan kännas ganska givet men lätt att glömma bort ibland i en elitsatsning; för att jag tycker det är roligt såklart! Det är något som jag försöker komma ihåg hela tiden, livet ska vara roligt!

Jag har sedan jag skrev sist lyckats vända upp och ned på livet ganska rejält och just nu är enda vägen uppåt, visst kommer det nedlag, men det är bara en del av livet. Man måste prova sig fram, man kan aldrig veta vad som är rätt eller vad som kommer att fungera men vad fan gör det?

Det där med träningen då? Vad menar jag med det? Jo, precis som med allt annat så ska träningen vara rolig, det blir den på olika sätt för mig, som jag sagt tidigare så är jag ganska less på orientering just nu efter en lång och intensiv säsong. I och med det så tar jag en paus ifrån orienteringen och tränar annat som jag tycker är roligt istället, just nu är det styrketräning och simning. Jag har aldrig riktigt känt som så många andra att jag har ett mål att vinna VM guld eller liknande, visst är det roligare när det går bra på tävling eller träning men det viktigaste är att glädjen finns där! Ibland behöver man göra något annat ett tag för att hitta glädjen till sin idrott igen och då får man göra det. Kör man bara på för sakens skull är det lätt att glädjen försvinner.

Jag tänker i alla fall se till att ha roligt här i livet, visst, det finns saker man måste göra, men varför inte försöka ha roligt samtidigt?